Om boken: år / Du kan prata om fatalism så mycket du vill och gå med strömmen. Du kan försvara hur mycket du vill med skum i munnen tanken att vi själva är författarna till våra öden, och tack vare detta kan vi kämpa in i det sista. Om mig själv kan jag inte säga exakt vad jag tror. Troligtvis är jag benägen att tro att det finns ögonblick i livet som vi har fullständig kontroll över, hur omöjliga de än kan tyckas, och det finns saker som vi helt enkelt inte kan förändra, hur lätta det än kan verka. För att jag inte ska föras in i strömmen av filosofiska resonemang igen, ska jag försöka prata specifikt om min berättelse. Men kom ihåg, det är inget nytt här. Ingen saga. Inget ovanligt. Det här är en enkel situation, men jag hoppas att det hjälper några av er. Om inte, ursäkta att du slösar bort din tid..